Det slutade i katastrof igår kväll....

Jag drog från Österström igår kväll, fast vi skulle ha åkt hem idag !!

Det skar sig ordentligt mellan mig och mamma igår, jag vet inte men det var ändå väntat på nåt konstigt sätt, har känt mig så kupad och blockerad under den här veckan, har inte kunnat visa mina känslor öppet, men igår var det som att man bara tryckte på en knapp så kom ALLT !!

Under alla dessa år så har jag varit så otroligt förbannad och ledsen på min "biologiska" mamma för att hon gjorde såna val i livet att vi barn mina syskon och jag har fått stått tillbaka väldigt mycket och det har jag aldrig vågat säga till henne, och när jag var 6 månader så hamnade jag på barnhem i granlo, det var meningen att både min mamma och pappa skulle bo där med mig då, men dom övergav mig där, och tog förgivet att någon annan skulle ta hand om mig och det var då socialtjänsten satt LVU på mig, och jag fick flytta till min fosterfamilj i Nedansjö, min "biologiska mamma" har missat så mycket i mitt liv, hon har bott i övik i 18 år, och jag har fått haft min fostermamma som mamma istället, och hon är ju som min mamma jag har ju vuxit upp där, och det är där jag känner mig trygg !! Men det är som att min riktiga mamma inte vill förstå det, att det har gått så många år som hon har missat av mitt liv...  Och att hon inte kan erkänna sina fel och att bara skylla på pappa att det var han som ställde till det och det var därför som socialtjänsten tog mig, det gör mig så förbannad och ledsen att hon den fega jävla kärringen inte kan erkänna sina fel och brister utan bara skylla på någon annan hela tiden, och under alla dessa år så har jag mer eller mindre fått valt sida vilkens fel det ska vara hon har pekat ut pappa som boven i dramat, men pappa har ändå kommit och gått i mitt liv, han vet att han har gjort mig ledsen och besviken många många gångermen han har ändå tagit sitt ansvar, det har inte min mamma gjort... Men ingen utav mina syskon har ju fått vuxit upp med henne, för dom har också blivit plaserad i olika fosterhem, men då är det som att deras pappor har fått bära skulden för att det är deras fel att inte mina syskon blev omhändertagna av socialtjänsten...

Att jag har kommit min fostermamma väldigt nära och fått all den kärlek av henne som jag inte fick utav mina biologiska föräldrar, det är för henne helt oacceptabelt att förstå, hon säger ju att mamma är mamma, jo visst det väl det, det kan jag väl förstå till en viss del, men hon har ju ändå inte tagit sitt vuxen ansvar i det hela, det är som att hon hela tiden vill konkurera ut min foster mamma på något konstigt sätt !!

Den här veckan som har varit har vi fått lära oss och pratat mycket om att gjort, är gjort och det kan man inte göra något åt, eller ens lägga ner någon energi på att ändra, att det är här och nu som räknas... Har även fått lära oss att sätta gränser och sen hålla fast vid dom, själv har jag kommit till insikt att sätta en gräns av vad jag orkar och pallar med, har även konstaterat att jag mår bäst av att inte ha någon sporadisk kontakt med min riktiga mamma emellan åt, och att tänka efter både en och flera gånger innan jag säger JA till något jag inte vill igentligen !!