Detta inlägg till ägnas min pappa, gör ont i mig när jag ser hur du gör med dig själv !! På ett sätt hatar jag dig för allt lidande jag fått stått ut med på grund av dig, men ändå kan man ju inte förändra saker som redan är skedd.. Du är ju min pappa och det går ju lixom inte att sticka bakom stolen med...

När du inte håller på och skjuter i dig droger så är du världens bästa pappa :) Vill ju inget hellre än att du ska få leva ett så socialt liv som möjligt den tid du har kvar att leva :,( Är så svårt för mig att förstå hur du känner dig när du inte säger något, Vill så gärna försöka hjälpa dig, men måste även tänka på mig själv hur jag själv mår och osv, plus att du måste vara 100% säker på att du själv vill ha hjälp, för jag orkar verkligen inte lägga ner en massa energi på nåt, och sen bli sviken efter en vecka igen.....

Min värsta mardröm är nog att jag antingen ska få ett telefonsamtal eller att det kommer någon och knackar på dörren och får ditt dödsbud :,(